Eino Kaila till G.H. von Wright 20/4 1958 - Korrespondens

Lästext

Helsingfors, Fältskärsg. 3. – D. 20 april 58.

Käre Georg Henrik,

1 tack för ditt utförliga älskvärda brev, som värmde mitt sinne. Här var ännu så gott som full vinter, när vi för c:a 10 dagar sedan lemma start efter en något besvärlig resa kom hem; kommentar först nu har det blivit lite vårlikt. Mitt sklerotiska hjärta tog ganska illa opp detta hopp från 25 graders värme till arktisk kyla, men tycks nu vänja sig. – Nu litet om det tråkiga ärende, som du berör i slutet av ditt brev, nämligen lemma start sakkunnigutlåtandet. Redan efter några dagars arbete är jag sjuk av psykiskt illamående, efter att ha läst i Krohns och Harvas senaste skrifter: det är ju hårresande! Det är ingalunda min avsikt att med det följande försöka påverka dig, men vore det ändå inte önskvärt, att åtminstone ditt och mitt utlåtande inte fullständigt skall gå isär? I varje fall skall jag nu nämna detta: Konfidentiellt! För det första anser jag lemma start att jag måste revidera min ståndpunkt betr. frågan huruvida sökandenas teor. filosofiska skrifter bör tas i betraktande; kommentar erfarenheten måste ju anses visa, att min tidigare ståndpunkt är praktiskt felaktig såtillvida som den försvårar besättandet av tjänsten. För det andra kommer jag till den slutsatsen att Krohn och Harva inte kan anses vara kompetenta. Deras senaste skrifter, som är s.a.s. specimina för just denna professur, är ”demeriter”. Vad först Harva beträffar, försöker jag någorlunda i detalj visa, att lemma start hans kritik av Westermarcks lära kommentar (som jag ingalunda utan vidare accepterar) är rena sofistiken, utan något som helst vetenskapligt värde; det är för mig omöjligt att förklara en person, vars intellektuella nivå är en folkhögskolelärares, kompetent till den lärostol som för ett halvt sekel sedan grundades enkom för Westermarck, ty W. var ju i varje fall en forskare av stort format, i vars mäktiga verk den engelska klassiska moralskolans tradition kulminerar. Beträffande återigen Krohn är hans ”Wertethik” i huvudsak en diffus sammanfattning av hans tidigare publicerade åsikter. I de fall, där man kan tala om en argumentering, består denna av banaliteter, men oftast består hans framställning däri, att han lemma start per fas et nefas kommentar av problemen gör världsåskådningsfrågor, varvid han stämplar åsikter, som avviker från hans egna, som ”mekanistisk materialism” o.a.d.; stundom gör han av dessa åsikter rena vrångbilder. Någon forskning är detta ju alls inte. Om antingen K. eller H. får tjänsten, så är hela den utveckling inom filosofiundervisningen, som började med Westermarck, utplånad och måste börja från början. Jag ryser, när jag tänker på dessa perspektiv. – Sedan har vi denhär Jussi Tenkku. Jag har med nöje läst hans skrifter, i synnerhet lemma start den andra om Adam Smith; kommentar detta är nog verklig forskning, men räcker detta till för en kompetensförklaring? Om jag kan ge en sådan, så endast med stor tvekan. Resultatet blir alltså, att den enda som blir kvar utan tvekan|2||3| är Hintikka. Men hur skall man på ett för fakulteten acceptabelt sätt motivera en kompetensförklaring? Bör man hänvisa till att även socialvetenskaperna bjuder på logiska och metodologiska problem, som är ganska litet undersökta och att en grundlig skolning i modern logik är lemma start conditio sine qua non kommentar för en framgångsrik behandling av dessa problem? Eller kunde man kanske argumentera som så: Modern logik är oumbärlig överallt, där begrepps- och teoribildningen når en viss högre nivå? Men detta går väl ändå inte, eftersom man ju då kunde invända: Om detta vore riktigt, så skulle en modern logiker lemma start eo ipso kommentar vara kompetent till vilken professur som hälst, där begrepps- och teoribildningen bjuder på vissa problem. Situationen syns mig vara svår. Åtminstone för ögonblicket ser jag ingen annan utväg än att så fullständigt som möjligt utplåna hela skillnaden mellan teoretisk och praktisk filosofi.

2 Senaste söndag var jag lemma start ute i vår stuga kommentar – och höll på att stupa i de mäktiga drivorna. Men jag flyttar nog dit ut i varje fall, när jag fått sakkunnigutlåtandet färdigt. Onsdag denna vecka skall jag hålla ett föredrag i fil. föreningen (”Aineellisen ja sielullisen keskinäinen suhde nykyisen luonnonkäsityksen valossa”). kommentar Sedan skall jag på allvar börja med växthuset. Om du stannar i staden efter hemkomsten, så försök att ringa till Kyrkslätt; fråga i ”katalogen” efter ”fru Anna Kailas telefonnummer i Kyrkslätt”; det skall just nu bli nytt nummer.

Med hjärtliga hälsningar från

din tillgivne

Eino Kaila

Kommentar

1 efter en något besvärlig resa kom hem; Se brevet från 27.3.1958 om resan hem från Teneriffa.

1 detta hopp från [...] arktisk kyla, Dagstemperaturen vid Kailas återkomst var 4–5 grader i Helsingfors, med en nattemperatur så låg som −4 grader.Sääarkisto, https://kilotavu.com/asema-kuukausi.php?aika=1958-04-01&asema=100971, hämtad 13.5.2019.

1 sakkunnigutlåtandet. Professuren i praktisk filosofi vid Helsingfors universitet hade lediganslagits efter professor Erik Ahlmans död 1952. Eino Kaila och Oiva Ketonen utsågs till sakkunniga och ansåg båda att ingen av sökandena, Sven Krohn, Arne Runeberg och Kalle Sorainen, uppfyllde kompetenskraven för tjänsten. Efter att von Wright kallats till tjänsten men avböjt, utlystes tjänsten på nytt 1956 med Krohn, Jaakko Hintikka, Jussi Tenkku och Urpo Harva som sökande. Till sakkunniga utsågs Kaila, Ketonen och von Wright.Mikko Salmela, , Helsinki: Otava 1998, s. 384–387.

1 att jag måste [...] tas i betraktande; I sitt sakkunnigutlåtande vid den ansökningsrundan 1954, hade Kaila ingående diskuterat principerna för bedömingen av kompetensen. Genom att hänvisa till specifikationen av den praktiska filosofins undervisningsområde och dess placering vid den statsvetenskapliga fakulteten, kom han fram till att professurens innehavare bör representera en filosofisk forskning med ett ”organiskt förhållande” (”elimellinen yhteys”) till socialvetenskaplig forskning och undervisning. Den del av den sökandes produktion som inte tillhörde det område som definierades som praktisk filosofi fick betraktas endast som ett belägg för den sökandes vetenskapliga och filosofiska förmåga i allmänhet. Utgående från detta resonemang kunde han t.ex. argumentera för att Sven Krohn inte var kompetent för tjänsten, eftersom hans produktion huvudsakligen föll utanför den praktiska filosofin. Nu hade han dock ändrat sig och ansåg i sitt utlåtande 1958 att den sökandes hela filosofiska produktion skulle beaktas vid bedömandet av kompetensen, med motiveringen att hans tidigare ståndpunkt kunde försvåra tillsättningen av tjänsten. Kopia av Einoa Kailas sakkunnigutlåtande för professuren i praktisk filosofi daterad 20.1.1954, SKS arkiv för litteratur och kulturhistoria.Kailas utlåtande om professuren i praktisk filosofi 4.5.1958, protokoll för fakultetsrådets möte 17.9.1959, § 178 bilaga A, Statsvetenskapliga fakultetens arkiv, Helsingfors universitets centralarkiv.

1 hans kritik av Westermarcks lära Harva publicerade redan 1941 en artikel om Westermarck i tidskriften . Kaila avser dock här i första hand det Harva skriver om Westermarck i sina böcker (1957) och (1958). Eino Kailas sakkunnigutlåtande för professuren i praktisk filosofi 4.5.1958, Arkki, Helsingfors universitet.

1 per fas et nefas (lat.) med lovliga eller olovliga medel, till varje pris.

1 Någon forskning är detta ju alls inte. Kailas främsta invändning mot Sven Krohns filosofi tycks uttryckligen vara att den inte är vetenskaplig i Kailas mening, utan kan betraktas som ”ett sterilt tvistande om värderingshaltiga livsåskådningsfrågor” (”steriiliä kiistaa arvostuspitoisista elämänkatsomuskysymyksistä”). I sitt sakkunnigutlåtande avslutar Kaila avsnittet om Krohn genom att mena att valet av denne skulle innebära att ”utvecklingens hjul vreds ett halvt århundade tillbaka” (”kehityksen pyörä käännetään taaksepäin puoli vuosisataa”).Eino Kailas sakkunnigutlåtande för professuren i praktisk filosofi 4.5.1958, Arkki, Helsingfors universitet.

1 den andra om Adam Smith; Ur Kailas sakkunnigutlåtande för professuren i praktisk filosofi framgår det att den avsedda skriften av Jussi Tenkku om Adam Smith är ”Moraali ja rikkaus onnen perusteina” ( 20, 1957). Tenkkus andra artikel om Adam Smith kan vara ”Adam Smithin ajatuksia kansalaiskasvatuksesta” (, 1956).Eino Kailas sakkunnigutlåtande för professuren i praktisk filosofi 4.5.1958, Arkki, Helsingfors universitet.

1 den enda som [...] är Hintikka. Jaakko Hintikka utsågs slutligen till professor i praktisk filosofi vid Helsingfors universitet. Han innehade lärostolen 1959–1970.

1 conditio sine qua non (lat.) , ett villkor utan vilket inte, ett absolut eller ofrånkomligt villkor.

1 eo ipso (lat.) bara genom det, just därigenom.

2 ute i vår stuga Kaila hade en sommarstuga vid Humaljärvi i Kyrkslätt.

2 Men jag flyttar nog dit ut i varje fall, Kaila beskrev sig som en ”naturdyrkare”, som vanligen redan i april flyttade ut till villan för att idka växthusodling nära naturen. Först då ”den första stjärnan tändes på hösthimlen” återgick han till sitt systematiska naturfilosofiska arbete. Riku Sarkola, intervju med Eino Kaila, 19.12.1954.

2 Onsdag denna vecka [...] valossa”). Föredraget, som sannolikt blev Kailas sista, hölls onsdagen 23.4.1958 på Filosofiska föreningen. Det refererades följande dag åtminstone i Hufvudstadsbladet , som angav ”Ande och materia” som rubrik för föredraget. Enligt tidningen avslutade Kaila föredraget med några ”lyriska syner” på ”vår värld och jämmerdal”. Kaila hade här återknutit till idén om världen som en ”kaikkiyhteisyys” (ungefär ”all-enhet”), som signaturen L.H. lite förvirrande översätter till ”allsamlande”. Föredraget ser ut att ha avslutats med en beskrivning av mänskligheten som ”några ögonblicksvarelser av vilka en del tror sig kunna veta någonting om sig själv och omgivningen”.L.H., ”Eino Kaila. Jämviktssträvandet primus motor i allt levande och skeende”, 24.4.1958.