G.H. von Wright till Eino Kaila 7/7 1948

1 Vi reste visst om varandra: jag lämnade Helsingfors den 10 juni eller samma dag jag väntat din ankomst. [Elisabeth säger det var den 9.] Det var synd, ty jag hade mycket glatt mig åt att få råka dig. Men våra lastbåtars avgångstider äro capriciösa.

2 Efter en underbar sjöresa kommo Elisabeth och jag till Bryssel den 15 juni och stannade där tre dagar. Det var fantastiskt att se den lyx och rikedom, som Bryssel uppvisar. T.o.m. Stockholm verkade fattigt och efterblivet i jämförelse därmed. Annars var vår största upplevelse i Belgien en konstutställning av enastående kvalitet: skatterna från Pinakoteket i München. Vilka underbara Rubens, för att inte tala om alla de andra tavlorna! Överhuvudtaget ha vi sett mycket konst på vår resa – Louvren är ju överväldigande – och jag tycker att jag lärt mig åtskilligt av värde. Jag tror jag kan förstå saker och ting på ett bättre – enklare och naturligare – sätt nu än när jag reste i Italien för elva år sen. Men naturligtvis är och förblir jag en ganska barbarisk betraktare, trots allt, av Europas härligheter.

3 Vi ha nu varit i Paris snart tre veckor. Vädret har varit nästan otroligt kallt, vilket kanske dock för två flängande turister är en fördel. Vi ha stiftat en ytlig bekantskap med ”sevärdheterna” i staden och givetvis inte heller försummat omgivningarna: Fontainebleau, Versailles, Chartres. Fransmännen känna vi mycket litet; vi ha inte haft något franskt umgänge här och språket bereder oss svårigheter.

4 Paris är utan tvivel en bländande stad. När man står på Place de la Concorde och ser upp mot Triumfbågen längs Champs Elysées med sina sex rader framglidande bilar, har man en intensiv känsla av att vara i världens medelpunkt. Hur olika är inte Paris det oöverskådliga och föga lysande London, där allt uppstått liksom improviserat och utan tanke på yttre effekt.|2| Det grandiosa Paris är en stad i paraduniform, en enda skinande fasad. Men staden har gudskelov också djupare aspekter, bortom Ludvigarnas och Napoleonernas sekler ner mot den tid, då Sorbonne var den europeiska tankens geografiska centrum.

5 Det är intressant att finna, att man trots allt det imponerande storstadsmässiga i Paris, inte kan ha ett starkt intryck av levande liv. Det ligger något ohjälpligt förkrigsmässigt över det hela och man märker, att Frankrike är ett land som sedan länge upphört att känna det implicita ansvar för mänsklighetens öde, som utmärker ett imperium. Och varav man ännu i England finner svaga spår!

6 Någon annan filosofi än den som lyser igenom ovanstående enkla betraktelser har jag inte idkat sedan jag lämnade hemlandet, om man frånser några obetydligheter. Bl.a. har jag inte tagit någon kontakt med Petzälls vän Bayer och hans internationella institut och hoppas jag inte därmed försummat att bevaka några intressen, som Filosofiska föreningen ville omhulda. Eventuella skador kunna ju ännu repareras på kongressen i Amsterdam den 11–18 augusti. Du kan skriva till mig dit, om det är något du ville understryka. Min adress kommer att vara c/o Mr Justus Meyer, Hooge Duin en Daalscheweg 18, Bloemendaal, Holland. (Troligen kommer Popper och Scholz också att bo hos Mr J.M.)

7 Hoppas du fick mitt bidrag till Ajatus och att korrektur i sinom tid kommer mig tillhanda. Min adress i Cambridge kommer till en början att vara den samma som senaste gång: c/o H.M. Adams, Esq., 26 Newton Road. Jag reser till Cambridge omedelbart efter kongressen.

8 Elisabeth reser hem härifrån den 11 dennes. Det blir ett långvarigt och smärtsamt avsked: jag återser knappast henne och familjen förrän i december, då jag beräknar kunna besöka hemlandet på en månad. Hoppas Elisabeth får råka er i höst.

9 När Elisabeth och jag skilts, skall jag anträda en motorbåtsfärd med Göran Schildt längs franska floder och kanaler. Om den skall du få höra senast i ett brev efter ankomsten till Cambridge.