Eino Kaila till G.H. von Wright 7/5 1939
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
1 jag tror att [...] av avhandlingen Kailas föregående brev var daterat 18.3.1939. Eftersom Kaila uttyckligen referar till ”dispositionen till första delen av avhandlingen” måste de ”tre innehållsrika skrivelserna” rimligen vara breven från 5.4, 21.4 och 25.4.1939, medan von Wrights brev från 4.5.1939 sannolikt ännu inte nått Kaila.
1 Wahrnehmungsurteile och Erfahrungsurteile På svenska har man använt benämningarna varseblivningsomdöme och erfarenhetsomdöme. Enligt Kant är varseblivningsomdömen empiriska omdömen vilka endast är subjektivt giltiga, medan erfarenhetsomdömen är empiriska omdömen som har en objektiv giltighet. Ett nödvändigt villkor för denna objektiva giltighet är att erfarenhetsomdömet innehåller begrepp som producerats av förståndet, såsom t.ex. orsak. Kant ger själv följande ”lättförståeliga exempel”: ”Om solen skiner på stenen blir den varm. Detta omdöme är blott ett varseblivningsomdöme och innehåller ingen nödvändighet, hur ofta jag och även andra än må ha varseblivit det; varseblivningarna råkar bara vanligen vara förbundna så. Men om jag säger: solen värmer stenen, då tillkommer utöver varseblivningen dessutom förståndsbegreppet orsak, som nödvändigt förknippar begreppet värme med begreppet solsken, och det syntetiska omdömet blir nödvändigt allmängiltigt.” Exemplet ska uppenbart ses som en kommentar till just Humes problem, och i synnerhet dennes uppfattning att det inte finns någonting annat än ett rent psykologiskt associationsmönster involverat i våra ”erfarenheter av kausalitet”.Immanuel Kant, Prolegomena, övers. Marcel Quarfood, Stockholm: Thales 2002, §18–20.
1 skillnaden mellan fenomenella och fysiska satser I boken Den mänskliga kunskapen förklarar Kaila skillnaden mellan fenomenella och fysiska satser. Det fenomenella språket (φ-språket) handlar om varseblivningsföreteelser, en sats i detta språk är t.ex. ”Detta ter sig rött”. Det fysiska språket (f-språket) åter handlar om kroppar och skeenden i det fysiska rummet (”Denna kropp är en krita”).Eino Kaila, Den mänskliga kunskapen, övers. Georg Henrik von Wright, Helsingfors: Söderström 1939, s. 216, 219.
1 tänk om den [...] logiken”? Avhandlingen fick titeln ”The Logical Problem of Induction”.
2 Jag håller på [...] och Kultur”. Kaila samarbetade ofta med det svenska förlaget Natur och Kultur. Förlaget gav ut såväl Personlighetens psykologi som Den mänskliga kunskapen i Sverige 1939. Kaila deltog även med en artikel i den av förlagschefen Johan Hansson redigerade artikelsamlingen Världsmoral 1945, till vilken skribenter från olika områden inbjöds att kommentera redaktörens artikel med samma namn. Därutöver deltog han med två bidrag i det tredje bandet av uppslagsverket Psykologisk-pedagogisk uppslagsbok 1945. Någon artikel för Natur och Kultur som tydligt skulle handla om ”jämvikten i själslivet” står inte att finna i de publikationsförteckningar för Kaila som finns tillgängliga. Kailas inlägg i boken om världsmoralen eller i uppslagsboken passar inte ihop med brevets beskrivning. Sannolikt handlar det om ett publicerat bidrag som fallit bort ur Kailas publikationsförteckningar eller om en text som aldrig publicerades.Gustaf Lundgren, ”Den nya psykologin”, Alf Åberg & Carin Österberg (red.) Natur och Kultur 50 år. Ur ett bokförlags historia, Stockholm: Natur och Kultur 1972, s. 49.
2 Klubben var här senaste onsdag; Se kommentaren om Filosofiska klubben i brevet från Kaila 18.3.1939. Till det aktuella mötet, som ägde rum hemma hos Kaila, var även Göran Schildt inbjuden. I ett brev till von Wright 10.5.1939 nämner han särskilt Soranens diskussionsinlägg ”samt Kailas miner” och även ett fint inlägg från Nevanlinna. Helhetsintrycket är ändå att Klubbens verksamhet var ”tämligen tynande”, eftersom viktiga personer som von Wright, Söderman och Ketonen var borta.Georg Henrik von Wright, ”Muistoja Filosofisen Yhdistyksen toiminnasta Eino Kailan puheenjohtajakaudella”, Ajatus 59, 2002, s. 7 f.Schildt till von Wright 10.5.1939, Erik Kruskopf (red.), En livslång vänskap. Brevväxlingen mellan Göran Schildt och Georg Henrik von Wright 1937-2001, Ekenäs: Christine och Görans Schildts stiftelse 2008, s. 56.
2 stud. Salonen [...] invarians hos Mach; Begreppet invarians var ytterst viktigt för Eino Kaila. ”Frågar man, vad människan i sin strävan efter kunskap söker, så kan man svara med ett enda ord: invarianser”, lyder inledningsfrasen till Den mänskliga kunskapen (1939). Invarianser är oföränderligheter som skapar enhet i våra beskrivningar av verkligheten: ”Ju mera allmänna invarianser vi finna, i desto högre grad tillfredsställes vår strävan efter kunskap.” Ett viktigt exempel på sådana invarianser är naturlagarna, t.ex. Newtons gravitationslag. För Kaila har letandet efter invarianser ändå en större generalitet. Redan på varseblivningsnivån söker vi efter invarianser i form av regelbundenhet och symmetrier i våra gestaltningar. Liknande tankegångar om invariansers betydelse för kunskapen kan, enligt Kaila, hittas hos den österrikiske filosofen Ernst Mach. Han tänker då särskilt på dennes uppfattning om ”tänkandets ekonomi”, som Mach menar att är central för all begrepps- och teoribildning. Salonens föredrag har möjligen handlat om just detta.Eino Kaila, Den mänskliga kunskapen, övers. Georg Henrik von Wright, Helsingfors: Söderström 1939, s. 13–15, 19.
3 de olympiska förberedelserna Helsingfors hade valts till arrangör för de XII:e olympiska sommarspelen 1940. På grund av världsläget kunde spelen dock inte hållas. Helsingfors stod i stället som arrangör för de olympiska sommarspelen 1952.
3 Själv har jag [...] sommarmånaderna. Kailas familj gjorde ändå en bilresa till det annekterade Österrike och Italien i juli 1939. Intrycken från resan beskrevs i en artikel för Uusi Suomi i augusti samma år, med text av Kaila och illustrationer av hustrun Anna Snellman-Kaila. Resan har också satt spår i böckerna Syvähenkinen elämä och Tankens oro, i vilka en av dialogerna utspelar sig i Zell am See 1939, en plats Kaila besökte under sommarresan.Eino Kaila, ”Eräs nykyajan kuva. Grossglockner Hochalpenstrasse”, Uusi Suomi 6.8.1939.Eino Kaila, Syvähenkinen elämä. Keskusteluja viimeisistä kysymyksistä, 1. sarja, Helsinki: Otava 1943, ”Ensimmäinen keskustelu”.Eino Kaila, Tankens oro, Helsingfors: Söderström 1944, ”Första samtalet”.
3 Ryssland inte [...] aggressivt sinnat, I början av maj ersattes den sovjetiske utrikesministern Maxim Litvinov med Vjatjeslav Molotov. Händelseförloppet innebar samtidigt slutet på strävandena att upprätta en koalition mellan England, Frankrike och Sovjetunionen för att bromsa Tysklands expansionsplaner. Det förefaller som om Kaila tolkat detta som att Sovjetunionen därmed också ställde sig utanför den politiska utveckling som närmast kunde leda till krig i Europa.”Neuvostoliitto eristyy Euroopan politiikasta?”, Uusi Suomi 5.5.1939.
3 Det tycks nu [...] hotade ställen. En brännande aktuell fråga var försöken att inleda befärstningarbeten på Åland tillsammans med Sverige, men även förstärkningar på Karelska näset diskuterades i tidningspressen.”400 milj. mk tarvitaan Ahvenanmaan linnoittamiseen”, Uusi Suomi 5.5.1939.
3 den allmänna ruin som vår vän Russell målat på väggen. Kaila hänvisar troligen till ett tidningsurklipp som von Wright sänt honom, i vilket Bertrand Russell förutspådde att ett världskrig som skulle göra USA till världens diktator skulle bryta ut 1939 (se brevet från 30.4.1939).
4 Gödels problem Med ”Gödels problem” avses här troligen Gödels ofullständighetsbevis, som säger att aritmetiken inte kan formaliseras inom ett motsägelsefritt axiomatiskt logiskt system på ett sådant sätt att varje sats inom aritmetiken vore härledbar ur detsamma. Därmed anses Gödel också ha påvisat att den mest ambitösa formen av logistiskt program för aritmetiken, som syftar till att göra alla aritmetiska satser påvisbara inom logiken, inte går att genomföra.
4 objektspråket För att undvika de svårigheter som uppstår då man försöker analysera ett språk med hjälp av samma språk, som då ett formellt logiskt språk används för att analysera sig självt, har man tänkt sig att det går att skilja mellan en hierarki av olika språk. Objektspråket är språket som undersöks, medan syntaxspråket är språket som används för analysen. Georg Henrik von Wright, Logik, filosofi och språk, Andra reviderade utgåvan, Stockholm: Aldus/Bonniers 1971, s. 138.
Helsingfors d. 7 maj, 39
Kära Georg Henrik!
1 Tack för dina mycket välkomna brev; jag tror att jag fått tre innehållsrika skrivelser, sedan jag senast skrev till dig. Beträffande dispositionen till första delen av avhandlingen vill jag denna gång endast göra följande principiella anmärkning. Det är otvivelaktigt, att hela filosofiens och i synnerhet kunskapsproblemets historia från vår modärna ståndpunkt måste bearbetas på nytt. Redan detta räcker till för att vid en behandling av ”induktionslogiken” en ingående systematisk framställning av de olika historiska läsningsförsöken skulle vara sakligt fullt berättigad. Bl.a. har du säkert alldeles rätt, när du påstår att det som Kant egentligen syftar till med sin distinktion mellan Wahrnehmungsurteile och Erfahrungsurteile modärnt uttryckt är skillnaden mellan fenomenella och fysiska satser; en av kärnpunkterna i den ”transc. deduktionen av kategorierna” är ju påvisandet av att ”objektiva” tidsrelationer inte sammanfalla med upplevda tidssammanhang. Jag antar, att man kan på ett motsvarande sätt till modärnt språk över|2|sätta en hel mängd av traditionella läror och därigenom ge dem nytt aktuellt innehåll. – Förresten: tänk om den riktiga titeln till din avhandling, som ju synes forma sig till en diskussion av ”induktionslogikens” fundamentalfrågor, helt enkelt vore ”den induktiva logikens möjlighet” eller ”kritik av den såkallade induktiva logiken”? En dylik titel skulle väl reta den filosofiska läsarens nyfikenhet på ett annat sätt än till ex. ”om hypotesernas sannolikhet”. I förra fallet kunde det inte falla någon filosofiskt bildad in att invända, att du i din avhandling inte skulle ha behandlat en centralfråga inom filosofien.
2 Här är nu terminen slut, blott de ledsamma förhören återstå ännu. Jag håller på med den där artikeln om ”jämvikten i själslivet” för ”Natur och Kultur”. Det blev nu sedan något väsentligt annat än det populära kåseri jag ursprungligen planerade; jag har fått en idé som intresserar mig. – Klubben var här senaste onsdag; stud. Salonen talade om invarians hos Mach; det är häpnadsväckande vad allt den mannen redan har insett. Det skulle nu gälla att försöka i detalj härleda fysikens fundamentalkonventioner ur den maximala invariansens princip; i sin analys av temperatur begreppet tycks Mach just ha siktat på en dylik härledning. Det skulle bli min nästa arbetsuppgift, om blott den arbetsbörda, som undervisningen|3| pålägger mig, skulle lättas, i stället för att bli tyngre år för år; bl.a. måste klubben från nästa höst delvis omvandlas till ett logiskt seminar; där finns nu en massa studenter som måste få tillfälle till logistiska seminarövningar.
3 Vad politik beträffar synes man här numera ganska allmänt tro, att krigiska förvecklingar inte mera kunna undvikas. Det påstås att Mannerheim skulle ha sagt att de olympiska förberedelserna är meningslösa, emedan ett världskriget kommer emellan. Själv har jag mer än till hälften resignerat betr. familjens utrikesvistelse under sommarmånaderna. Å andra sidan tycks man anse, att Nordens och speciellt Finlands ställning avsevärt förbättrats därigenom, att Ryssland inte synes vara aggressivt sinnat, åtminstone för ögonblicket. Det tycks nu vara meningen att äntligen under sommaren utföra ordentliga befästningsarbeten på alla hotade ställen. Så att vad kära fosterlandet beträffar, så behöver perspektivet inte vara den allmänna ruin som vår vän Russell målat på väggen.
4 Brittons ”Communication” har vi här: Siro skall referera den i klubben. Synd att Wittgensteins och Waismanns arbeten inte har|4| utkommit; det hade sannolikt varit lämpligt att anförasvårtytt dem i de just nu utkommande nya fordringarna på kand. examen. - Andra delen av Hilbert & Bernays har publicerats; den synes till väsentlig del vara en diskussion av Gödels problem, med ett ställningstagande ungefär i stil med Gentzen (d.v.s. den i syntaxen använda logiken kan inte skarpt avgränsas och är därför inte heller innesluten i objektspråket).
Hjärtliga hälsningar
din Eino Kaila.