Eino Kaila till G.H. von Wright 20/9 1949

1 Först om ditt planerade besök. Universitetet har en fastställd taxa, 800 per föreläsning. Jag har för Anttila föreslagit, att universitetet skulle extra betala din resa, så gör man ju även med andra ”utlänningar”, på det sättet skulle du kanske få en skälig ersättning, skall ännu försöka preparera Långfors. Den där taxan är ju löjlig, en tandläkare tar 500 för en kvart timmes behandling, Stenius har återtagit sitt erbjudande, när han fick höra om honoraret. Det är av vikt att förbindelserna med dig inte blir avbrutna, månne det nu inte går bra, jag skall göra mitt bästa, inte minst med hänsyn till nöjet som ditt besök skulle bereda mig.

2 Jag har haft en intensiv arbetssommar, men nu måste jag tydligen hålla en paus, har varit i vår stuga, som nyligen blev färdig, även helt ensam i den höstliga skogen (men det har varit en enastående sommarlik höst). Det blir nog bra, bara man hinner städa omgivningen, på första trappsteget skall stå khaire med grekiska bokstäver, har bett Anna måla det med grönt på röd grund. En förargelse har jag haft, bil är nödvändig, det är 11 km från Köklax, jag hade beställt en tysk bil från östzonen, alltså ryskt slavarbete, vilket är lite otäckt, men annat är svårt att få, allt var redan klart, när den här pundkraschen kom, då råkade jag just vara i stugan, och nu stiger priset med kanske 50 %, Anna sade som vanligt träffande, att knappast någon har haft en dyrare weekend. Får nu se hur det går. Olli (som med familj jämte spaniel bor här tillsvidare) har en jättelik ny Chevrolet (den minsta modellen!), men jag har en vidskeplig skräck för detta dollargrin. – Där i stugan hade jag för resten en märklig upplevelse. Entreprenören, som gjort allt och som synes vara stolt över sin skapelse (kanske med skäl), kommer dit ibland och visar konstverket för sina vänner, Sillanpää och andra; han kom dit nu åter när jag var där allena, denna gång i sällskap med en bonde, stor pamp på sin ort, kommunalråd och riksdagsman, nu ville denna Suoja, dvs. entreprenören, övertyga mig om att ”kaivonkatsominen” inte är humbug, eftersom denna bonde är en av Finlands bästa kaivonkatsojia. Han demonstrerade det hela för mig. Jag förbigår det mesta och nämner endast att när han tog mig i nacken, medan jag höll stadigt i ena ändan av grenen (den andra ändan låg fritt på hansoriginal: hand flata hand), så blev jag en nästan lika god trollkarl som han själv, grenen svängde med våldsamma vridningar opp och ner, suggestion etc. var 100procentigt uteslutet. Själva fenomenet var fullkomligt obestridligt – vad i alla himlars namn kan detta vara? Och kanske än besynnerligare: grenen reagerade även, när han släppte taget och endast såg på, men när jag sedan försökte göra det allena, så var det ingen reaktion. Intrycket var så starkt, att man kände sig uppskakad. Jag fick den uppfattningen, att det väsentliga är något psykofysiologiskt (och inte fysikaliskt), något fullkomligt oförklarligt, min första och enda ”ockultaoriginal: okulta” upplevelse. Sådant händer i den finska skogen.

3 Jag läste igår din Inaugural Lecture, intressant, välskriven och hur genomengelsk i sin enkla saklighet, folk måtte där tycka att du egentligen är en engelsman. Måtte det lyckas dig att nå tillfredsställande resultat. Ketonen har nu farit, han hade en oangenäm överfart, svår storm, så att planet måste flyga på 5 000konsekvensändrat/normaliserat meters höjd, syremask nödvändig mm. Nu skall han studera logik först i Columbia, sedan i Princeton. – Med filosofiundervisningen är det skralt beställt, jag måste väl mitt i alltsammans hålla en kurs. Det är svårt, eftersom jag glider allt längre bort från all akademisk filosofi, egentligen borde man ju nu göra just det som du planerat, nämligen att tala om Descartes, i anledning av 300årsminnet, men allt det där intresserar mig knappast mera. När man klart och tydligt ser att en helt ny naturbild är i uppstående, med så radikala omvälvningar, att t.o.m. den allmänna relativitetsteorien är endast en första approximation – hur kan man då intressera sig för tankens första stapplande steg? Jag har det intrycket, att jag nu äntligen håller på att få belöningen för snart 10åriga ansträngningar, ty det var hösten 41 som jag systematiskt började studera matematisk fysik. Biologien blir helt säkert även den revolutionerad, det gäller bara att djärft dra konsekvenserna ur kvantmekaniken, all ordning kommer ur det atomära, verkningssammanhanget inom alla system med inre växelverkan är mycket intimare än man klassiskt kunde föreställa sig, det måste finnas en ”direkt anpassning” även inom det biologiska, det gäller bara att finna det rätta spåret, kanske det blir kvantkemien som kommer att ge det, den är som en matematisk saga. Ack om man vore ung och vid full vigör, vad kunde man inte åstadkomma!

4 Filosofiska föreningen för även den en tynande tillvaro. Vad skall man göra när de väsentliga sakerna är så svåra, att man endast med möda kan få experterna att förstå sina idéer, det är motbjudande att tala för oinvigda, för Sorainen et Co. Odi profanum. Tit. Sven Krohn var på vippen att bli invald i styrelsen (men Valpola kom dock i stället för dig), meddelandet om att du önskade slippa viceordförandeskapet missförstods så att du helt föll bort ur styrelsen. Du skriver att du är missmodig och trött – vad skall jag då säga om mig själv? Men det är ju alltsammans bara nervkonster, alltså strunt. Jag tror på själens lust och köttets obotliga ensamhet. Vad skall man bekymra sig om annat, när man kan säga som den där filosofen Stilpo i Megara, när segrarn hade plundrat staden: Min paideia har de dock inte kunnat röva mig. Har du för resten läst Georgeoriginal: Georges Orwell, Nineteen eighty four, den är hemsk över all beskrivning, jag mådde illa många dagar efter att ha läst boken, mänskligheten är förlorad om det går som det beskrivs i den boken, då är det bäst att låta jorden sprängas i stycken.original: , Men så längeoriginal: sålänge den fria, ljusa, klara tanken finns, så längeoriginal: sålänge finns det hopp – ja så längeoriginal: sålänge är i grund och botten allt bra. Trots allt. Trots att till ex. min gamla vän, studentkamrat och läkare Gösta Becker, som svårt led av astma, av sin sköterska häromdagen, under ett anfall, i stället för atropin av misstag fick stryknin, alltså det värsta som kunde ges, och när denoriginal: det första injektionen inte hjälpte, så fick han en till, så att han dog i kramp. C’est la vie. – Men nu far jag snart åter till stugan, för att låta min hjärna vila, och sedan skall jag åter uppta kampen med det svåra. Farväl, och hjärtliga hälsningar till er båda, i synnerhet även av Anna.