Eino Kaila till G.H. von Wright 25/5 1947

1 Jag kom just hem från en tidig promenad i naturens helgedom, dvs. i Mejlans-lundarna, hänryckt av ljus och grönska och fågelsång och lovprisande natura naturans. Jag hoppas att du trots arbetsbördan har fått njuta av våren på den gröna ön, den måtte där vara överväldigande, här har vi haft en majmånad utan like. Alla mina älsklingar, sångfåglarna, har redan kommit, även den sena bastardnäktergalen (Hippolais icterina), men beståndet tycks mig vara något förändrat: mindre bofinkar och på deras boplatser mera ”sylvior”, i synnerhet den vänaste av dem alla, lövsångaren (Phylloscopus trochilus), ett naturens under, något ofattbart delikat i färg och form, när man får den i kikarens synfält. Är det den stränga vårvintern, som varit ödesdiger för bofinkar o.a. som övervintrat norrom medelhavet? Bastardnäktergalen är en utpräglad aristokrat, den tål inga grannar (av samma art); det tycks som vanligt finnas bara två exemplar inom hela Mejlansområdet. Den ena bor åter i gruppen av de stora björkarna norrom Maria Åkerbloms stora fula villa och producerar ett oupphörligt flöde av fågelmusik, första klass. Hur ytterligt konservativ är inte den vilda naturen, när den inte tvingas till förändringar, den arbetar på lång, lång, lång sikt och ”djupt i det djupa seklerna stupa”. Och vilken mångfald och skönhet, skönhet – vida mer än vad anpassningenoriginal: anpassnningen, jag menar könsurvalet o.a.d. skulle kräva. Jag stod och lyssnade till bastardnäktergalens drillar: redan själva ljudmaterialet är avgjort skönt, om inte precis som hos en italiensk tenor, så i varje fall, drillarna är stämda så, att man inte hör en enda oskön|2| övergång, det finns en viss lagbundenhet i denna mångfald. Som om en platonsk idévärld skulle skymta igenom denna skimrande och klingande slöja. Tief ist die Welt.

2 Men för att lämna das Ding an sich och tala om Erscheinungen, så skall jag d. 8.VI till Lund, där Petzälls ”Institut International de Philosophie” anordnat något, som kallas ”entretiens d’été” och där jag skall tala om kvantfysikens filosofiska problematik. En av mina utgångspunkter är Reichenbachs ”Philosophic Foundations of Quantum Mechanics”, som jag äntligen fått läsa. Typiskt Reichenbachsktoriginal: Reichenbachs’skt: Mycket skarpsinne med en viss grumlighet på botten. R. polemiserar mot en uppfattning, som han betecknar som den Bohr-Heisenbergska. Kärnan i hans tolkning är denna: Man bör inom kvantfysiken skilja mellan ”fenomen” och ”interfenomen”. ”Fenomen” är det som man observerar i apparaturerna (inklusive vissa för fysikern praktiskt oundvikliga extrapolationer i riktning mot det mikrofysikaliska), ”interfenomen” är oobserverade och oobserverbara sakförhållanden, som man får genom extrapolationer antingen enligt vågteorien eller genom partikelteorien. ”Meningsfullhet” definieras så, att även utsagorna om interfenomen är meningsfulla, men de är varken sanna eller falska, utan ”indeterminate”, då de ju är principiellt (även i vagare mening) oavgörbara. Man skall alltså arbeta med en trevärdig logik: denna vore det adekvata Darstellungsmittel för kvantfysiken, som gör paradoxierna så att säga ofarliga. Det grumliga, oklara, den dogmatiska punkten, synes mig bestå däri, att R. talar om ”interfenomen” som ”fysikaliska realiteter” i ett fysikaliskt rum, utan att märka att hela problematiken är förborgad just i detta rumsbegrepp; faktiskt är det ju så, att vågbilden och partikelbilden framför allt är två olika och oförenliga strålningsrum-konstruktioner; trots en viss isomorfi har varje fysikaliskt-geometriskt uttryck inom den ena teorien en annan fysikalisk betydelse än inom den andra teorien, tillordningsdefinitionerna är alltså olika och oförenliga (detta är kärnpunkten), och därav följer, att även|3| ”interfenomenen” varierar vid varje transformation från den ena bilden till den andra, enligt vågteorien är de andra än enligt partikelteorien. Såvitt jag kan se, kan inte ens en realist som R. tala om ”interfenomenen” som något slags ”fysikaliska realiteter”. Den Niels Bohrska linjen torde nog vara den riktiga, det skulle bara gälla att klart och tydligt få fram det som han ”egentligen menar”. En sådan tolkning skall jag försöka ge i Lund, där även Bohr själv torde vara med, får nu se, vad han tycker om mina interpretationer.

3 Vidare om Erscheinungen! Om Akademien grälas det allt fortfarande, nu i finansutskottet. Enligt Sario torde förslaget i någon (event. försämrad) form dock bli godkänt där, men vänstern har nu redan meddelat, att den kommer att rösta för att lagen blir liggande över valen, dvs. till hösten 48, och då det behövs endast 16 röster till, så torde det även gå så (men kanske jag misstar mig).

4 Ungarna i vårt bo håller nu på att flyga i väg. Det äldre paret, styvsonen med fru, är redan på väg till Rio de Janeiro, för att där bli agent för den finska industrin; teoretiskt har han en utmärkt startchans. Olli och Britta skall till New York, där O. blir attaché vid Finlands blivande delegation vid FN (men detta torde tillsvidare vara en hemlighet). De skall resa från Göteborg d. 20.VI, lyxhytt 1. klass på statens bekostnad (eftersom någon annan lägenhet inte fanns). Med Anna sitter vi och häpnar över alla dessa äventyrligheter. Men om jag känner min äkta maka rätt, så dröjer det inte länge förränoriginal: förr än hon flyger efter, för att se efter sina ungar i den nya världen, och jag blir kvar här som en gammal uggla, som spökar i Mejlansskogarna – ungefär som kollegan Albert Lilius, som jag just såg där, en stultande borstig gubbstut, blind på ena ögat och döv på båda öronen, men nyter och nöjd, kanske han tycker att han har ett tillfredsställande dagsverk|4| bakom sig.

5 Sedan var det väl ingenting mera att berätta, om det politiska lönar det inte mödan att tala. Sektions- och konsistoriesammanträdena är förlamande dammiga som vanligt. Ja, det skulle jag ännu säga, att vi slipper till vår stuga kanske först till midsommar, eftersom Anna reser med ungarna till Stockholm, då de önskar det (och alla deras nycker är en lag för henne). Stugan måste vi sedan sälja, den håller på att falla samman och skogen omkring den skall avverkas.

6 Skriv nu utförligt om allt och hälsa Elisabeth.