Eino Kaila till G.H. von Wright 27/3 1958

1 Vår vistelse här närmar sig slutet; om en vecka borde vi redan vara ombord på båten, på väg hemåtoriginal: hämåt. Först bodde vi en hel månad på lyxhotellet Mercey, tills vi fick mer än nog av vräkigheten, sedan i detta tyskbetonade, av skrålande (något simpla) svenskar överfulla hotelloriginal: hotel. Här har vi äntligen fått avnjuta den äkta kanariska sommaren, med 25 °C och brännhet sol uppe i zenit. Vi är nog båda lite för gamla för en sådan resa, båda har vi haft hjärtbesvär och jag den vanliga kanariska magsjukan i besvärlig form, men om vi får leva ännu ett år, så skall vi nog komma hit igen – har redan hört oss för om något bättre logi än detta. Den här lilla fiskarstaden Puerto de la Cruz är ännu någorlunda bevarad, med en fläkt av gångna sekler (huvudstaden på Tenerife, Santa Cruz, håller redan på att omvandlas till en modern storstad). Fiskarhamnen och dess omgivning är betagande: atlantiska bränningar mot ställvis lodräta lavaklippor, och där över det yrande skummet gamla pittoreska hus med förvittrade väggar och omgivna av yppiga förvildade trädgårdar. Vore jag en målare, skulle jag stanna här för alltid! Att släntra omkring i en sådan åldrig omgivning, mättad med en frän (men inte obehaglig) fisklukt, är nog något helt annat än de i längden lite slöa exkursionerna (trots Picos majestet), för att inte alls tala om det vräkiga turistlivet på den stora playan. Idag är det mulet, med svepande atlantiska dimmor över det hela (så att jag passar på och skriver detta). – I Mercey hade jag en god arbetstid, skickade resultatet till Valpola i Princeton (”Bemerkungen zu einigen Grundlagenfragen des Wellenmechanik”); i fall du besöker Princeton, så får du höra närmare om saken. Här nämner jag endast, att jag (enligt egen mening) lyckats klara upp en del besvärliga punkter i vågmekaniken, bl.a. avskaffa ”materievågornas överljushastighet” och ge en (säkert riktig?) förklaring av att deras våglängder snabbt förminskas med ökad partikelhastighet; min interpretationsmodell har därigenom blivit både förbättrad och bekräftad. Jag har en stark känsla av att jag åtminstone är på rätt väg i dessa mina funderingar; det är förresten uppenbart, att en del av den yngre kvantfysikergenerationen är på samma väg, fast före avresan från H-fors fick jag tag i en del nyare litteratur på området, och har studerat den här; man kan se, att motståndet mot påven Niels Bohr och hans dogmatiska teser med varje år blir starkare; det obevisade och knappast genomförbara antagandet att Plancks universalkonstant skulle föreställa ”ein unteilbares Wirkungsatom” förkastas. Men som vanligt går reaktionen för långt; man är ”realist” och ”determinist”, medan i själva verket realism-fenomenalism samt determinism-indeterminism är skematiska dikotomier; i båda fallen ligger det faktiska sakförhållandet nånstans i mitten mellan ytterligheterna. Vad lagbundenhet beträffar torde just|||2| terminalkausaliteten innehålla den riktiga medelvägen; i fråga om determinism-indeterminism realism-fenomenalism är lösningen säkert (?) den, att båda dessa traditionella ståndpunkter är ganska grova, delvis meningslösa, delvis direkt oriktiga förenklingar; kärnan i saken är den i själva verket ganska komplicerade frågan om förhållandet mellan ”teori” och ”erfarenhet”. På denna punkt har jag nya idéer (som jag provisoriskt framställt i boken om Einstein-Minkowski, Ajatus XXI): i de viktiga fallen (vid tillämpningen av axiomatiska teorier) förekommer överhuvud inga operationalistiska tillordningsdefinitioner, utan det som det kommer an på är fastställandet av en tillfredsställande isomorfi mellan den matematiska teorien och ”erfarenheten”, varvid denna isomorfi beträffar endast vissa bestämda punkter i förhållandet mellan ”teori” och ”erfarenhet”. – Jag har på känn, att det som jag för egen del nu borde göra, vore att systematiskt utreda dessa viktiga punkter inom fysikens kunskapsteori, ända sedan Ernst Machs tider; det som fysikerna själva sagt om de hithörande sakerna, är för det mesta endast köksrecept för en filosofi zum Hausbedarf; det mesta är alldeles ytligt och löst. – Får nu se hur det går; jag känner att jag nu bör lämna arbetet; efter hemkomsten måste jag göra växthuset i ordning (jag skall nu göra ett försök även med meloner) för att sedan, kanske först i juli, återupptaoriginal: åter uppta den cerebrala kampen. – Jag borde ju nu gå över till den ”biodynamiska terminalkausaliteten”, vars grundidé är klar: genernas överraskande stabilitet (som bevisas ”direkt” genom isotopmetoden) kan väl inte bero på annat än att ”genernas” nukleoproteider ligger i en relativ potentialgrop – här har vi den ”terminalbetingelse”, som allt ”levande” är underkastat. Man kunde säga: det yttre darwinistiska naturliga urvalet är något sekundärt i jämförelse med det primära biokemiska urvalet, som av den praktiskt taget oändliga mängden av proteider har ”väljt ut” och bevarat de som – bevaras, d.v.s. de som är åtminstone relativt stabila kemiskt-fysikaliska system, alldeles såsom det förhåller sig med de kemiska system av högre ordning som kallas kristaller. (Obs att denna formulering visar att talet om det naturliga urvalet är en tautologi.). Men att på ett någorlunda tillfredsställande sätt i detalj genomföra denna idé kräver mycken tid och möda – och varifrån skall jag ta energin, när hjärnan ännu bubblar av fysikaliska funderingar?

2 (Eftersom det nu – mirabile dictu – har t.o.m. börjat regna, så fortsätter jag med dessa utgjutelser; om de tråkar ut dig, så låt bli att läsa!)

3 Jag misstänker att det blir besvärliga tider nu, inte bara ekonomiskt utan även annars; den vanliga efterkrigsoptimismen har försvunnit, förtroendet, ”krediten”, är borta. Vad betyder det, att det i fjol vimlade här av amerikaner, medan det nu förekommer endast tillfälliga besökare? Är inte i U.S.A. en kris i antågande, med en smygande frammarsch av|||3| kommunism som följd? Och detta känns nog snart över hela världen. Vad betyder det att vi kommer att ha en ganska besvärlig hemresa, eftersom vår båt inte återvänder till Finland, utan far till Stockholm? (Det tycks inte finnas tillräcklig frakt från och till Finland.) Hur skall det gå med riksdagsvalen i sommar? Apropos kommunism: Det är påfallande, att åtminstone några av de unga revolterande kvantfysikerna (i Frankrike och annorstädes) är kommunistiskt inriktade, de talar utan att blinka om dialektisk materialism, som bör ersätta den ”borgerliga” fenomenalismen och citerar gärna ryska fysiker, som förstås är ”realister”! Hur skröplig är inte människan: Mitt i stringenta matematisk-fysikaliska bevisföringar uppdyker kommunistiskt svammel och propagandistiska trosartiklar! Och det går för fullt – ack, ack, ack!! Är det hela mera rationellt än Don Quijotes kamp mot väderkvarnar – vilket jag nämner därför att jag försöker lära mig lite spanska genom att läsa Cervantes; har fått tag i en alldeles betagande edition av boken, fickupplaga på kinesiskt papper, med illustrationer från översättningar från alla tider och länder – en läckerbit för en bibliofil (utgående från latinet förstår man alltid åtminstone något).

4 Men nu skall jag sluta – med ont samvete, eftersom jag som vanligt talar endast om mina egna saker. Men skriv nu ändå några rader om dina upplevelser, ditt arbete och allt det övriga! Jag borde vara hemma ungefär d. 11–12 april, adress Fältskärsg. 3. Vi skall väl hålla i hop ända till slut (just före avresan konstaterade Soisalo att jag har en ordentlig angina pectoris, d.v.s. skleros i hjärtat; bäst alltså att vara beredd). Och för att citera Cervantes, som citerar Cato: Donec eris felix, multos numerabis amicos; tempora sioriginal: cum fuerint nubila, solus eris.

5