Eino Kaila till G.H. von Wright 24/9 1940
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
1 att du gått in som frivillig. von Wright hade befriats från militärtjänstgöring i fredstid på grund av brochialastma. I slutet av vinterkriget blev han ändå inkallad, men utan att hinna träda i tjänst före fredsslutet. Han inkallades till militärtjänst under mellanfredstiden 1.9.1940. Med ”frivillighet” kan här möjligen avses den i septemberbrevet 1940 till Kaila omtalade omständigheten att von Wright vid inledningen av militärtjänstgöringen erbjudits möjligheten att bli hemskickad. Georg Henrik von Wright, Mitt liv som jag minns det, Stockholm: Albert Bonniers Förlag 2001, s. 86 f.
1 ad calendas graecas (lat.) ung. att någonting uppskjuts på evig tid. Skrivs oftast ”ad Kalendas Graecas”. Uttrycket var enligt Suetonius (Divus Augustus, 87,1) ett av kejsar Augustus’ favorituttryck.
3 Så skall jag [...] Laurikainen etc.). von Wright överfördes redan i oktober 1940 till försvarsmaktens ballistiska byrå i Helsingfors, där han bl.a. fick räkna kulbanors koordinater. Brevväxlingen med Kaila tyder på att kommenderingen kanske inte var en riktigt så stor överraskning som von Wright gör gällande i sin självbiografi. På byrån arbetade också en annan av Kailas elever, Oiva Ketonen. Matematikern Rolf Nevanlinna hade själv utvecklat nya ballistiska beräkningsmetoder för byråns syften. Rolf Nevanlinna, Muisteltua, Helsinki: Otava 1976, s. 139 f. Georg Henrik von Wright, Mitt liv som jag minns det, Stockholm: Albert Bonniers Förlag 2001, s. 87.
Fältskärsg. 3
24.9.40
Kära Georg Henrik!
1 Tack för brevet! Jag hörde redan av din fästmö
att du gått in som frivillig.
Det var präktigt gjort – du skall nog bli belönad! Du fick väl redan höra att lediganslåendet av filosofiprofessuren blev uppskjuten 
ad calendas graecas
. Så du har goda chanser ännu!
2 Vad din avhandling beträffar, så är den ju icke dålig, utan tvärtom god. Den besväras endast av vissa s.a.s. framställningsbrister. Om man utgår ifrån ditt axiomsystem, så bör man, såvitt jag ser, antingen bevisa att den ”induktiva sannolikheten”, som ett empiriskt begrepp, satisfierar detta axiomsystem, eller också, om man (som fallet är) inte kan göra bevisa detta, utveckla konsekvenserna härav, nämligen, att den ”induktiva sannolikheten” icke är något logiskt problem. Men detta utesluter ju ingalunda, att man försöksvis kan tillämpa axiomsystemet i fråga på den indukt. sannolikheten, vilket du gjort. Det har sitt intresse att se, hur mycket man kan bevisa|2| betr. den indukt. sannolikheten, när man förutsätter detta axiomsystem. Som sagt, tror jag, att den nämnda framställningsbristen i din avhandling kan avhjälpas med mycket små ändringar.
3 Låt mig få höra när rekryttiden är slut,
så skall jag med Nevanlinnas hjälp försöka ordna så att du slipper hit och räkna (med Ketonen, Laurikainen etc.).tillagt av utgivaren
Det är fråga om alldeles enkla saker.
Och var vid gott mod, kära Georg Henrik!
Din Eino Kaila