G.H. von Wright till Eino Kaila 26/4 1949

1 På sista tiden har det kommit nyheter från den filosofiska fronten i Finland, vilka inte kunnat undgå att sätta mina tankar i rörelse. Därför några ord om problemen.

2 Vad mig själv beträffar, så har jag hos Kansler anhållit om tjänstledighet jämväl för nästa läsår. Jag hoppas, att den skall beviljas. Om mina egna planer på längre sikt kan jag inte uttala mig med bestämdhet. Av olika orsaker ville jag inte tillsluta dörren för ett återträde från Cambridge i en nära framtid. Men å andra sidan måste jag också sätta mig in i tanken att min vistelse här blir så långvarig, att min professur i Helsingfors måste besättas före min återkomst.

3 Denna tanke dök upp på ett smärtsamt sätt med anledning av Sven Krohns disputation. Jag har sett avhandlingen, som jag tycker är ett vederstyggligt alster. Där finner man, utom stor ignorans och svåra sakliga brister, också några verkligt fula och säkert inte oavsiktliga falsifikat av sanningen. Tanken att Krohn i framtiden skulle inneha en lärostol vid Helsingfors Universitet är ohygglig för mig, men kanske välbehaglig för Gud vet hur många.

4 Ketonen omnämner, att Krohn sannolikt kommer att söka|2||3| professuren i teoretisk filosofi. På sakliga grunder kan han inte konkurrera med Ketonen och jag kan omöjligt tro, att ens det skickligaste intrigspel skulle kunna åstadkomma en osaklighetens triumf här. Det är djupt att beklaga, att utländska sakkunniga knappast kunna höras, emedan huvudparten av Ketonens produktion är på finska. Jag antar, att Salomaa blir en av de sakkunniga och hoppas, att du eller jag eller vi båda få ett liknande uppdrag.

5 Om än jag tror, att Krohn inte allvarligt kan hota Ketonen, så känner jag mig mindre säker på hans ofarlighet för Stenius, om en sådan situation skulle uppkomma, att de båda konkurrera om min professur. Visserligen är jag säker på att Stenius har och kommer att ha ett betydande försprång i sakligt avseende, men möjligheterna för intriger och obehagligheter synas mig ännu större i detta fall än i det föregående.

6 Det vore idealiskt, om Stenius sökte din professur och kunde placeras framom Krohn i rangordningen. Men riskerna för ett misslyckande tyckas mig så pass stora, att jag inte skulle våga rekommendera Stenius att ge sig in på detta företag, synnerligast som han då bleve tvungen att nedlägga mycken tid och hårt arbete på sin finska och sålunda finge mindre tid att påbygga sin sakliga kompetens.

7 Däremot hoppas jag varmt, att Stenius snart kunde få ut en mindre undersökning till, vilket med all sannolikhet skulle göra det möjligt för honom att bli docent vid Åbo Akademi. För att bli kompetent för en professur borde han så skriva ett omfångsrikare arbete. Jag tycker mig minnas, att du i|4||5| något sammanhang föreslagit för honom, att han skulle skriva om Russell ur en eller annan synpunkt, vilket jag tror är en bra plan.

8 Om lärostolen efter mig blir ledigförklarad och om några oförutsedda aspiranter inte uppenbarat sig till dess, så vore det ur min synpunkt behagligast, om Stenius redan vore professor i Åbo Akademi, när han söker platsen i Helsingfors. Men jag är långt ifrån säker på att ett sådant utgångsläge kan skapas.

9 Jag har också skrivit till Ketonen och Stenius, utan att dock tala lika öppet med dem, så du ville kanske referera till mina åsikter med en viss diskretion. Särskilt i frågan om min nuvarande professurs framtid. (Om jag besluter mig för att lämna Cambridge, vore det irriterande för mig att finna att man bland kolleger och bekanta i Finland redan ställt sig in på motsatsen.)

10 Kanske du inte ser på saken lika allvarsamt som jag och kanske är det bara avståndet som förvrider proportionerna för mig. Ha i så fall överseende med min iver. Jag hoppas verkligen att jag inte stört din sinnesfrid med oväsentligheter.

11 Längre fram skall jag försöka skriva något trevligare. Vi ha haft några underbart sköna veckor och njuta av våren och blommorna i vår överväldigande praktfulla trädgård.