G.H. von Wright till Eino Kaila 6/6 1939 - Korrespondens

Lästext

1 Cranmer Road, Cambridge

6.VI 1939

Kära Eino!

1 Tack för brevet och lycka till på din utrikesresa. Att du får det skönt och trevligt på färden betvivlar ingen, blott politiken håller sig i skinnet. I England får man nog tyvärr intrycket, att lemma start man går (cyniskt och medvetet från dessa ”frihetsälskande” engelsmäns sida) mot en stor katastrof. kommentar Men vi kunna ju ännu hoppas på Hitler!

2 Först några ”affärsangelägenheter”.

3 Jag har skrivit till förlaget och föreslagit att, om boken är färdig satt till den 10 juli, skulle jag lemma start läsa ett första korrektur kommentar i England, men att jag annars skulle vänta med saken, tills jag kommer hem, d.v.s. till augusti.

4 Vad avhandlingen beträffar hade du måhända något missförstått mitt brev. Vi måste nog tänka oss först och främst att den publiceras i Finland, hälst lemma start i Acta om det går för sig, kommentar och sedan kan det hända att en omarbetad version skulle få en engelsk förläggare. Men detta senare lämnar jag tills vidare hälst ur tankarna.

5 Idéen att jag skulle assistera vid ditt logistiska seminarium tilltalar mig självfallet mycket, men innan jag binder mig vid något önskade jag veta närmare om mina skyldigheter. Och tror du jag är kompetent? För|2| övrigt hoppas jag att termen ”logistiskt seminarium” även skall omfatta allmänna kunskapsteoretiska uppgifter, att vi där kunna diskutera Waismanns och Wittgensteins kommande arbeten m.m.

6 Jag har nyss kommit åter från en utmärkt lyckad utfärd till Oxford. Kanske jag redogör i detalj för händelseförloppet, så får du se, hur intensivt det var. Jag reste till Oxford den 1 juni och mottogs vänligen av min värd, professor Price, som berett mig tillfälle att bo som sin gäst i det åldriga och förnäma New College. Price var en mycket sympatisk man i 40-års åldern, god och beläst, ehuru knappast betydande som filosof. Till vår första middag hade han inbjudit Mr Kneale och Mr Ryle, två filosofer som båda är intresserade av induktions- och sannolikhetsfrågor. Den 2 var jag på en Hume-föreläsning av Price och hade en ganska god diskussion med honom om lemma start Kants andra analogi kommentar , som nu småningom helt klarnat för mig. Senare gjorde vi en bilfärd i stadens vackra omgivningar. Följande dag hörde jag en föreläsning av Mr. Berlin och lunchade i ett annat college med en ung Mr. Urmson. Den sistnämnda gjorde ett mycket gott intryck; en verklig up-to-date-filosof, som skriver en doktorsavhandling om konventionalismen. Vi hade mycket att tala om och kunde bra komplettera varandras synpunkter. Senare samma dag hade jag en diskussion med Kneale, som var ganska oklar och middag hos Price med ovannämnda Berlin, en klotrund litauisk jude, livlig och intelligent, samt en Mr Hampshire, en mycket kunskapsrik|3| ung filosof. Vi diskuterade livligt till inemotoriginal: innemot midnatt. Den 4 började jag dagen med ett samtal med Ryle, varefter jag besökte Pricesoriginal: Price’s hem på landsbygden nära Oxford och gjorde en längre bilfärd. Söndagsmiddagen i New College var en praktfull tillställning i närvaro av lord Nuffield, Oxfords stora välgörare, den berömda bilkungen. Bland andra egendomligheter må nämnas att man blev bjuden på snus (!), en ganska märkvärdig sensation. Efter middagen gick vi till den filosofiska föreningens möte, där jag i största hast blev bekant med Ayer. Föredraget hölls av Hampshire och behandlade okorrigerbara satser, det liksom diskussionen gav likväl ingenting av intresse.

7 Överhuvud måste jag säga att mitt intryck av Oxford-filosofien är mycket gott. Tänk dig redan faktum, att 40 professorer och docenter i ett och samma ämne existera på en och samma ort! Kunskapsnivån är avsevärt högre än i Cambridge, man har fördelen att förena en klassisk (delvis rent filologisk) tradition med de nya matematiskt-logistiskt influerade strömningarna. Så du ser, att jag är nöjd med mitt besök.

8 Nu är jag åter i Cambridge och tar del i Wittgensteins sista diskussionsklasser. Sedan jag sist skrev till dig har jag haft ett långt och härligt samtal med W. om bevisteori och jag tror att många mycket|4| väsentliga saker klarnat för mig, ehuru jag har svårt att säga vad. lemma start Bevisteori kommentar och Gödels problem ha nu tilldragit sig W:s intresse – han torde t.o.m. ha förmått sig att läsa Gödel (vilket under!) – och han torde samarbetaoriginal: sammarbetar med en av sina elever, Mr Turing, en mycket framstående matematiker, som studerat i Harvardoriginal: Harward för Church och givit en intressant formalisering av Gödel-teoremet. Jag vill ej försöka återge W:s tankar lemma start in concreto kommentar , då jag är säker på, att jag ännu har långt till full klarhet på denna punkt. Men alldeles allmänt kunde man kanske säga detta: hans inställning till matematikens logistiska ”grundande” och hela idéen med bevisteorien påminner mig mycket om Nevanlinnas, ehuru den är mindre ”emotionellt” betonad. Han säger ej att dessa försök äro värdelösa, ej heller betvivlar han att de kunna leda till något resultat, men att de för det första äro minst lika mycket missledande som upplysande och att som situationen nu står man så att säga ochtillagt av utgivaren gnor på i blindo utan att ha en blek aning om målet. Idéen om motsägelselöshetsbevis för aritmetiken betraktar han som fundamentalt osund (i dess nuvarande form åtminstone). Han förliknade situationen vid följande drastiska bild: lemma start en potatis i en mörk källare skjuter skott, kommentar som du vet, långa och förvirrade skott i alla riktningar om varandra. Men tar man upp den i ljuset krymper vart och ett av skotten samman till en liten grön fläck! Jag har en stark känsla av att han har rätt. Jag vore emellertid mycket glad om du icke nämnde om|5| detta för Ketonen eller för någon annan, innan vi fått avhandla saken närmare. Wittgenstein är mycket förgrymmad om någon sprider irrläror i mästarens namn, och han har redan fått uppleva många besvikelser lemma start så jag ville icke bliva en ny Judas bland dem många som redan finnas (Braithwaite, Miss Alice Ambrose, o.s.v.).tillagt av utgivaren kommentar

9 lemma start Jag har även diskuterat musik och arkitektur med Wittgenstein och det är fantastiskt att höra honom vissla, kommentar fullständigt rent, hela satser ur Beethovens och Mozarts symfonier, Bachs violinkonserter och annat. Ja, han är en betagande, underbar människa, ett fulländat naturväsen och – lemma start fulländad wienare. Jag tror ej vi behöva tveka att kalla honom en av filosofiens största originalbegåvningar och att få lära känna honom betraktar jag som en den mest underbara nåd, som mig vederfarits.

10 Jag skall ännu träffa W. denna vecka och sedan far jag väl, som planerat, lemma start till Isle of Wightoriginal: Whight på någon månad. kommentar Roligt vore det om jag kunde visa dig halva min avhandling i koncept-manuskript, när jag kommer hem.

11 Om adressenoriginal: addressen kan jag bara säga följande: efter 1 augusti, Ingå kyrkby, Vålö; de sista dagarna av juli c/o R. Numelin, Légation de Finlande, Brüssell. Annars är det bäst att skriva till min nuvarande Cambridge-adressoriginal: address, om jag ej hunnit meddela min nya; jag skall nog ordna så att alla försändelser komma fram.

|6|

12 Hälsa med dig till Wien och Italien. Om det icke vore ett brott att avundas dig, då man själv får bo i Cambridge, skulle jag göra det.

Din

Georg Henrik von Wright

13 P.S. Mottager gärna uppgifter om adresseroriginal: addresser under din resa.

Kommentar

1 man går [...] mot en stor katastrof. von Wright anspelar troligen på Englands utfästelser under våren 1939 att hjäpa bl.a. Polen i fall av ett angrepp från Tysklands sida.

3 läsa ett första korrektur Avser , von Wrights översättning av Kailas (1939).

4 i Acta om det går för sig, von Wrights doktorsavhandling publicerades slutligen våren 1941 som Fasc. III i den av Filosofiska föreningen i Finland utgivna bokserien En mycket reviderad upplaga av boken gavs 1957 ut på Basil Blackwells förlag i Oxford. Boken tillägnades Kaila.

6 Kants andra analogi En (erfarenhets)analogi i Kants mening är en förståndsprincip som introducerar en ordning och objektivitet i varseblivningen och därmed ger upphov till . Den andra analogin utsäger att alla förändringar följer orsakslagen eller, mera populärt uttryckt, att alla skeenden har en orsak. I sitt argument för detta visar Kant först varifrån vår uppfattning om en objektiv (i betydelsen intersubjektiv) tid kommer och argumenterar sedan för att tanken om en objektiv tid i sin tur förutsätter orsakslagen. Se också von Wrights behandling av frågan i sin doktorsavhandling.Georg Henrik von Wright, , Acta Philosophica Fennica 3, 1941, s. 27-30.

8 Bevisteori Olika typer av bevis har länge varit välkända t.ex. från matematikens område. Bevisteorin är en under början av 1900-talet utvecklad disciplin som tar själva som sitt undersökningsobjekt. Den är nära förknippad med tanken om att återföra matematiken på logiken och därmed kunna använda den formella logiken för att undersöka villkoren för matematisk bevisföring.

8 Gödels problem Med ”Gödels problem” avses här troligen Gödels ofullständighetsbevis, som säger att aritmetiken inte kan formaliseras inom ett motsägelsefritt axiomatiskt logiskt system på ett sådant sätt att varje sats inom aritmetiken vore härledbar ur detsamma. Därmed anses Gödel också ha påvisat att den mest ambitösa formen av logistiskt program för aritmetiken, som syftar till att göra alla aritmetiska satser påvisbara inom logiken, inte går att genomföra.

8 in concreto (lat.) i praktiken, konkret.

8 en potatis [...] skjuter skott, En liknande aforism förekommer bl.a. i det dokument i Wittgensteins kvarlåtenskap som går under namnet eller , som dikterades av Wittgenstein våren 1933. I svensk översättning lyder formuleringen på följande sätt: ”Den filosofiska klarheten kommer att ha samma inflytande på matematiken som solljuset har på tillväxten av potatisskottet. I en mörk källare växer de meterlånga.” Wittgenstein vill alltså säga att matematiken blir vildvuxen om den inte ledsagas av filosofisk klarhet. Men han avser knappast matematiken som sådan, utan föregivet filosofiska ansatser som att t.ex. ge matematiken ett logiskt fundament i Freges eller Russels anda, kanske också försöken att avslöja svårigheterna med dessa (Gödel) – kort sagt ”alla dessa skott” som skjuter åt alla håll och kanter. Den filosofiska klarheten – dvs. det som Wittgensteins själv ser sig stå för – kan bromsa denna utveckling.Ludwig Wittgenstein, . C. Grant Luckhardt & Maximilian A.E. Aue (red.), Oxford: Blackwell 2005, §643, s. 433.

8 så jag ville [...] Ambrose, o.s.v.). Wittgeinsteins elev Alice Ambrose hade 1935 förargat Wittgenstein genom att i tidskriften publicera en artikel som byggde på hans tankar om matematiken och som han inte ansåg vara färdiga nog för att publiceras av honom själv. Ambrose försökte beakta hans invändningar i en not där hon förklarar att det endast rör sig om hennes av idéer som presenterats på Wittgensteins föreläsningar, inte om tankar som ska uppfattas som representativa för honom. Ett par år tidigare hade Wittgenstein upplevt ett liknande problem med kollegan Richard Braithwaite. Denne hade 1933 i redogjort för sina intryck av ett antal Cambridgefilosofer, inbegripande Wittgenstein. Wittgenstein gillade inte Braithwaites försök att beskriva hans dåvarande filosofiska position. I en insändare i ondgjorde sig Wittgenstein över att Braithwaites skrivelse, så länge han inte själv publicerat någonting, blev en huvudsaklig källa för alla som var intresserade av hans filosofiska tankar. I samma nummer av tidskriften replikerade Braithwaite, i likhet med Ambrose, att det inte var meningen att hans framställning skulle uppfattas som representativ för Wittgenstein. ”The extent to which I have misrepresented Dr. Wittgenstein cannot be judged until the appearance of the book which we are all eagerly awaiting”, kan han inte ändå låta bli att tillfoga.Alice Ambrose, ”Finitism in Mathematics”, 44, 1935, s. 319.Richard Braithwaite, ”Letter to the Editor”, 42, 1935, s. 416. Ray Monk, , London: Vintage Books 1991, s. 346.Ludwig Wittgenstein, ”Letter to the Editor 27th May, 1933”, 42, 1933, s. 416.

9 Jag har även [...] höra honom vissla, Särskilt musik förblev tillsammans med historia och litteratur ett återkommande samtalsämne mellan von Wright och Wittgenstein. Wittgensteins musikalitet och särskilt hans förmåga att vissla just klassisk musik har ofta beskrivits i litteraturen om Wittgenstein. Tillsammans med vännen David Pinsent (1891–1918) hade han t.ex. en repertoar av ett 40-tal sånger av Schubert som framfördes genom att Wittgenstein visslade till Pinsents pianoackompanjemang.Ray Monk, , London: Vintage Books 1991, s. 88.Georg Henrik von Wright, : Albert Bonniers Förlag 2001, s. 128.

9 han är en betagande, underbar människa, von Wrights höga uppskattning av Wittgenstein blev bestående. En dryg månad efter Wittgensteins död beskriver han i ett brev till Göran Schildt Wittgenstein som den underbaraste människan han känt. von Wright till Göran Schildt 9.6.1951, Erik Kruskopf (red.), , Ekenäs: Christine och Göran Schildts Stiftelse 2008, s. 295.

9 fulländad wienare. Wittgenstein växte upp i ett välbärgat hem i Wien. Fadern, Karl Wittgenstein, var en ledande gestalt inom stålindustrin i Österrike-Ungern. Hemmet var känt som ett centrum för Wiens kultur- och musikliv. Bland de regelbundna gästerna återfanns t.ex. Johannes Brahms.Georg Henrik von Wright, ”Biografisk skiss”, Norman Malcolm, , Helsingfors: Schildts 1967, s. 8 f.

10 till Isle of Wight på någon månad. Som framgår av brevet 29.6.1939 blev von Wright efter endast en vecka tvungen att avbryta resan till Isle of Wight på grund av ett irriterat öga. Den sista tiden i Cambridge tillbringade han sedan som C.D. Broads gäst i Trinity College. Hemresan gick via Bryssel, där han bodde hos sin moster Mary och hennes man diplomaten Ragnar Numelin.