G.H. von Wright till Eino Kaila 12/12 1954

1 Ofta har jag tänkt på dig och på de intryck som du delgav mig från din Amerika-resa för sex år sen. Jag har nu hunnit bli rätt hemmastadd här vid Cornell, men av det stora landet har jag f.ö. sett s.g.s. intet. Jag har tyckt, att jag skulle utnyttja den korta tiden här till så intensivt arbete som möjligt på ett ställe. Därför har jag backat inbjudningar till ett stort antal universitet – i hopp att detta besök i Staterna inte blir mitt sista. Något skall jag dock se, innan jag reser hem igen: New York, Washington och två eller tre universitet.

2 Alla mina erfarenheter av amerikanskt liv ha varit tilltalande, – mycket mera tilltalande än jag vågat hoppas. Jag har förmånen att bo tillsammans med studenter och får sålunda en inblick i deras liv och tänkesätt. De representera ett intellektuellt toppskikt men som sådant, antar jag, typiskt. I huset, där jag bor, förekomma många akademiska besökare från andra orter och länder. Bl.a. bodde Konrad Lorenz med fru här några veckor. Det var ett mycket förtjusande par. Och en verklig forskare. Vi hade många samtal tillsammans och jag hade också en viss fröjd av att höra hans föreläsningar.

3 Vetenskapligt har denna tid varit kolossalt givande. Det filosofiska departementet kunde inte vara bättre med tanke speciellt på mina intressen och är väl också objektivt sett ett av de bästa i landet. Här, om någonstans, är filosofien ett levande ämne. Här finns tre absolut förstklassiga hjärnor: Malcolm, Rawls och Albritton och några goda män i andra planet: Max Black och Burtt (författare till Metaphysical Foundations of Modern Natural Science, numera dock mest intresserad av religionsvetenskap.) xVidare finns här en mycket livaktig skola i matematisk logik under Rosser. Den är likväl alldeles ofilosofisk och det har ibland varit beklämmande att se, hur svårt matematiker (också matematiska logiker) och filosofer kunna ha att förstå varandras problemställningar.

4 Jag föreläser 3 gånger i veckan om induktion och sannolikhet för en utmärkt klass på ca 30; hälften tredje och fjärde årets studenter, hälften graduerade, några mycket lovande. Jag har lärt mig mycket av dessa föreläsningar och fått ändra mina tidigare åsikter på många punkter. Detta kan tyckas bedrövligt, när man betänker hur länge jag hållit på med dessa ämnen, men man får väl se det som ett tecken på framsteg och vara tacksam. Jag har nu arbetat om min doktorsavhandling,|2||3| nästan 100 sidor ny text, men jag måste nog ännu en gång gå över alltsammans, innan jag låter Blackwells ge ut en ny upplaga. Ytterligare två manuskript har jag åstadkommit: ett om konditionalsatser, där jag tror jag har en del nytt att säga, och ett om sannolikhetsbegreppet, som jag numera ser i ett väsentligt annat perspektiv än tidigare. Men dessa saker äro ännu långt ifrån färdiga för publicering.

5 Min största filosofiska upplevelse här har likväl varit mina seminarieövningar. De behandla ”Tractatus logico-philosophicus”. Efter diverse experimenterande med formen ha de blivit mer föreläsningar än diskussioner; jag talar ibland mer än 2 timmar utan avbrott. Nästan alla departementets lärare äro med och några av dem äro experter på ämnet. De göra ofta värdefulla inlägg. Men i stort sett består det hela i att jag rad för rad försöker förklara boken, så som jag uppfattar den. Och så underligt det än låter, så finner jag, att jag först nu börjar begripa de viktigaste tankegångarna i ”Tractatus”. Trots allt det inflytande boken utövat på vår tids tänkande kan man säga, att den förblivit ganska litet känd och ännu mindre förstådd. Härmed vill jag inte säga, att dess grundtankar skulle vara riktiga, – men innan man tar ställning till deras innebörd riktighetsvårtytt måste man förstå deras innebörd, och att söka komma underfund därom är ytterst givande. Ty trots sin knapphet behandlar boken de flesta av filosofiens ”eviga frågor”. (Studiet av ”Tractatus” upplever tydligen en renässans och inom de närmaste åren komma antagligen flera kommentarer att se dagen; bl.a. arbetar Black på en sådan.)

6 Jag undrar ofta, var du nu är på dina forskningsfärder i fysikens och biologiens filosofi. Jag önskar jag kunde följa dig på dem, och jag känner mig ofta sliten mellan intressen av mycket olika natur. Man lär sig, att livet är kort och filosofien lång. Man får finna sig i allt mera smärtsamma kompromisser mellan detaljen och helheten. Give gud, att jag aldrig måtte tröttna.

7 Sedan jag började detta brev ha några veckor gått. Under tiden har jag besökt Baltimore, Washington och Cincinnati. Ett ganska reputerligt universitet har gjort ett försök att fånga mig, – men några tankar på att bosätta mig på denna sida Atlanten har jag nog inte. Jag slutar med att önska Anna och dig en God Jul och ett Gott Nytt År och hoppas snart få se dig igen.