Eino Kaila till G.H. von Wright 28/10 1948

Lästext

Käre Georg Henrik,

1 jag hade just i dag beslutat att skriva några rader till dig, och nu kom ditt brev (det föregående torde vara obesvarat). Det blir skönt att få se dig. Så vitt jag vet är hälften av din lön obegagnad, så att du borde kunna få en rundlig ersättning, bäst att bara rappa till ordentligt. Kanske det är skäl att i god tid skriva till dekanus (A. Anttila), men det är måhända oklokt att meddela att du kommer först så sent som d. 6 eller 7 december, då ju terminen slutar ett par dagar senare, skriv i stället bara att du skulle vara i tillfälle att ännu denna termin hålla en föreläsningsserie på 16 timmar (inte dubbeltimmar), men att du då förutsätter att du får ett ordentligt honorar. Jag förmodar att sektionen kommer att visa sig någorlunda liberal. Jag kommer att tänka på, att lemma startNevanlinna för någon vecka sedan hos statsrådet anhöll om ”tjänstledighet” från akademikerskapet för att under ett halvt år ännu få sköta sin tjänst i Zürich,kommentar han fick det utan vidare. För resten har N. givit ett överraskande positivt utlåtande om Stenius (privat till mig), jag misstänker att N., som tidigare behandlade St. med en nästan brutal ringaktning, i Zürich blivit imponerad av hans framgångar i Dürrs, Bernays & Co.s filosofiska klubb och där givit honom normaliseringoriginal: honom några löften, som han nu i denna form infriar. Detta är en lättnad för Ketonen och mig, vi skall nu, om sektionen inte gör svårigheter, av St. göra dr. fil. så att han sedan småningom kan bli professor. Ketonen må bli opponent. – Ja, lemma start75-årsjubileet blev nu sedan firat,kommentar jag hoppas tillfredsställande, åtminstone vad den luxuösa festmiddagen beträffar, Ketonen hade samlat ihop en massa pengar från höger och vänster, så att vi kunde betala räkningen. Här är nu allt så dyrt att om du på ett hotelloriginal: hotel höjer ett finger så kostar det många hundra mark. Med Hedenius och inte minst fru H. hade vi mycket trevligt, trots att min existens just under deras härvaro besvärades av en elak katarr. Jag hör numera så illa, att jag inte uppfattade mycket av hans föredrag lemma start(jag tycker att alla människor har börjat tala viskande),kommentar men jag misstänker att det var torrt. lemma startI studentkårssektionen var det helt trevligt,kommentar efter föredraget en sammandrabbning mellan ”lagerborgare” och troende, jag anslöt mig (med vissa reservationer) till de förra, med den följden att vi nu åter är vänner med L.borg, det är ju alltid något, en vacker dag far jag kanske till lemma starthans vackra hem i Borgåkommentar för att få tala om alltets fåfänglighet och andens härlighet. Om detta talade jag senaste söndag, det var s.k. humanistdagar, studentskorna snyftade, de torde ha missförstått mig så grundligt som möjligt (men jag fick tack av många som hade fuktiga ögon), jag är numera så att säga lemma startphilosophus laureatuskommentar, mycket farligt, ideligen festföredrag, jag tror jag måste fara över till Sverige på någon tid för att få vara i fred. – Efter regn och rusk är det en härlig senhöstdag, med stora svärmar av sidensvansar i den avlövade Sibeliusparken, med blånande dagrar mellan de vita stammarna, jag vandrade i morse ända till Fölisön, fuktig mossa med smaragdskimrande metafysiska djup, gyllene blad, de sista, som sakta faller ned. lemma startJag är även själv ett fallande blad,kommentar men nog av detta. – Vi har med Anna ont samvete över att vi inte sammanträffat med din Elisabeth, men vi skall ta det igen, när du är här.

Din.

E.K.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    1 Nevanlinna för någon [...] tjänst i Zürich, Rolf Nevanlinna verkade som gästprofessor vid universitetet i Zürich 1946–1947, och accepterade 1947 ett erbjudande om en fast professur. År 1948 utsågs Nevanlinna, tillsammans med bl.a. Eino Kaila, till ledamot av det nybildade Finlands Akademi. Han stannade dock kvar som ”Honorarprofessor” i Zürich, vilket gav honom en ständig rätt att fungera som gästföreläsare i Zürich. Genom detta arrangemang kunde han verka både i Finland och Zürich under de följande 15 åren. Kailas kommentar om ”tjänstledighet” avser troligen ett övergångsarrangemang som avsåg den egentliga professuren i Zürich.Rolf Nevanlinna, Muisteltua, Helsinki: Otava 1976, s. 176, 180 f.

    1 75-årsjubileet blev nu sedan firat, Filosofiska föreningen firade sitt 75-årsjubileum 18.10.1948 i Helsingfors universitets lilla festsal. Se föregående brev, 24.10.1948. ”Fåtaliga filosofer firade forskarjubiléum på Uni”, Hufvudstadsbladet 19.10.1948. 

    1 (jag tycker att [...] tala viskande), von Wright har beskrivit Kailas problem med hörseln mot slutet av sitt liv som en ”lättare dövhet”.Georg Henrik von Wright, ”Introduction”, Robert S. Cohen (red.), Eino Kaila. Reality and Experience, Holland/Boston: Dordrecht 1979, s. xi.

    1 I studentkårssektionen var det helt trevligt, Se föregående brev, 24.10.1948, om den svenske filosofen Ingemar Hedenius besök vid studentkårssektionen vid Nylands nation. Hedenius blev vid denna tid känd som en passionerad kritiker av kristendomen genom boken Tro och vetande (1949).”Uppsalafilosof tror inte på existentialism”, Hufvudstadsbladet 18.10.1948.

    1 hans vackra hem i Borgå Rolf Lagerborg bodde i Diktarhemmet i Borgå från 1945 fram till sin död 1959. 

    1 philosophus laureatus (lat.) lagerkransad filosof. Anspelar troligen på uttrycket poeta laureatus, lagerkrönt diktare, allmänt erkänd diktare, hovdiktare.

    1 Jag är även själv ett fallande blad, Bilden av den åldrande människan som ett ”fallande blad” förekommer även i Kailas bok Tankens oro, där Aristofilos fäller följande replik: ”Sådant är livet. Insikter och färdigheter har vi samlat, vi börjar se klart och förstå, vad det är fråga om. Och nu, när vi skulle kunna på ett anständigt sätt göra allt det som vi tidigare famlande har försökt, håller vi redan på att som vissna löv falla från livets träd, för att förmultna till jord och förena oss med hela detta bestånd av livets rester, som bildar ’moder jorden’. Detta är historien om vårt öde.”Eino Kaila, Tankens oro, Helsingfors: Söderström 1944, s. 26.